Koalition för Linköpings satsning på ett nytt kommunalt energibolag är en riskfylld historia. Anpassa politiken till verkligheten, skriver Christian Gustavsson (M).

Publicerad i Corren 2016-01-14.

Linköping har länge varit framgångsrikt i sitt miljö- och klimatarbete. Där andra kommuner gjort många misslyckade investeringar på vägen så har vi lyckats att kombinera miljö- och klimatnytta, god ekonomi i kommunen och goda affärsmöjligheter för det lokala näringslivet. Men det som tar lång tid att bygga upp kan snabbt raseras.

Koalition för Linköping jobbar just nu med att starta ett nytt kommunalt energibolag. Det räcker inte med att vi som kommun redan har kontroll över landets fjärde största energibolag, vi behöver tydligen ett till. Det nya bolaget ska sedan enbart syssla med förnyelsebar energi, eller för att tala klarspråk – Miljöpartiets favoritteknik, vindkraftverk.

Alliansens fyra partier lade under förra mandatperioden fast ambitionen att Linköping ska vara koldioxidneutralt till 2025. En målsättning som vi också kunde backa upp genom investeringar i Lejonpannan, förnyelsebar energi och fortsatt satsning på biogas. Mer behöver göras, men investeringar måste ske så att de gör så stor nytta som möjligt – ekonomiskt, miljömässigt och klimatmässigt.

Det Koalitionen nu drar igång är en riskfylld historia. Planen är att ta 100 miljoner kronor av kommunens besparingar och stoppa in det i ett nybildat bolag. Sedan belånar man pengarna så att bolaget istället har 250 miljoner att köpa vindkraft för. Problemet är bara att vindkraft inte är särskilt lönsamt, vilket kommer leda till stora nedskrivningar. Tekniska Verken flaggar för behov av nedskrivningar av sina värden i vindkraft och klassar i sin nya treårsplan ytterligare investeringar som ”inte företagsekonomiskt försvarbart”.

Trots Koalitionens riskabla upplägg kan man kanske tänka sig att nyttan av investeringen är så stor utifrån miljö- och klimathänsyn att den ändå är lönsam. Inte ens där finns någon rationell räddning för projektet. För största möjliga klimatnytta finns istället helt andra investeringar som för motsvarande investering skulle sänka koldioxidutsläppen med upp emot 50 procent mer än det nya energibolaget. En utbyggnad av fjärrkyla är ett sådant exempel.

Vindkraften har blivit en osund besatthet hos Miljöpartiet. Lokalt är man villig att ge sig på högriskprojekt och nationellt driver man på för att svenskarnas pensionsmedel ska investeras i vindkraft. Oavsett om det är lokalt eller nationellt gäller dock samma verklighet – ingen vinner på att skattemedel inte satsas där de gör störst nytta, ekonomiskt och klimatmässigt. Det är dags att Miljöpartiet, tillsammans med sina koalitionsvänner Socialdemokraterna och Liberalerna, tar en paus från sin politik också på det här området och anpassar den till verkligheten.

Christian Gustavsson (M)
kommunalråd i opposition