Jag tillhör inte de som förespråkar stängda gränser och minskad rörlighet. Samtidigt måste vi erkänna att vi misslyckats när det gäller att få migration och integration att gå hand i hand. En generös migration förutsätter en fungerande och effektiv integration. Där är vi tyvärr inte i dag.

Under våren har det politiska samtalet allt mer kommit att handla om invandring, flyktingpolitik och den fria rörligheten i Europa. På ett par månader har diskussionen förflyttats, ivrigt påhejad av myter paketerade som nyhetsartiklar i sociala medier. I andra ringhörnan hittar vi samtidigt den raka motsatsen, där varje liten oförrätt – om än i plåsterformat – skapar sin egen twitterstorm.

Det här är ett samtalsklimat som hindrar oss från att prata om de verkliga problem som finns. Det gäller också i mitt parti. Under åtta år har vi moderater burit ansvar både nationellt och lokalt – och även om det finns mycket som jag är stolt över så har den samlade migrations- och integrationspolitiken inte varit en framgångssaga.

Det är tydligt att den nationella politiken inte klarar att möta de behov som finns hos nyanlända eller hos kommunerna där de bor. Men ansvaret landar också tungt hemmavid. Trots många satsningar och extraresurser har vi i Linköping inte lyckats bryta trenden kring segregation och utanförskap. Tyvärr gör den nya majoriteten inte heller någonting annorlunda i dag. Risken är snarare stor att man ytterligare förstärker segregationen genom att göra områdena till mer av isolerade öar.

Så här kan det inte fortsätta. Jag tillhör inte de som vill stänga gränser eller minska rörligheten i Europa, men det måste bli lite ordning och reda. Vi moderater måste leda vägen mot en politik där en fungerande integration är en förutsättning för en generös migration.

Vi svenskar borde välkomna människor som vill flytta till oss för att arbeta. Framväxten av svenska jobb är beroende av företagens möjlighet att rekrytera utländsk kompetens. Men med valet att flytta till Sverige kommer också ansvaret för sin familjs försörjning och boende. Sverige ska också ta emot flyktingar, men steget till medborgarskap – och därmed välfärdssystemet – bygger på att man själv är med och bygger välfärden genom utbildning, arbete och egen försörjning. Det nya landet har rätt att ställa högre krav på den som vill bli medborgare, än den som vill bli medborgare har rätt att ställa på sitt nya land.

Svensk migrations- och integrationspolitik är en fråga som ska engagera många, men om den ska ha trovärdighet måste den samla en bred majoritet bakom sig. I det arbetet vill jag att vi moderater tar ett rejält omtag, med en fortsatt övertygelse om öppenhet och rörlighet – men med en insikt om att en fungerande integration måste komma före en generös migration.