Besök på Skäggetorpsskolan

Besöker Skäggetorpsskolan tillsammans med Anna Kinberg Batra och linköpingskollegan Catharina. En skola med utmaningar, men också med en fantastisk ledning och fantastiska medarbetare. Lite speciellt var det att få prata med Fathima från Irak som gjorde sin första skoldag idag. Men bra, för då kunde jag ju hälsa henne välkommen till Linköping och skolan!

Ungdomar är bättre än ryktet, och många vuxna tyvärr motsatsen

Det är många som verkar oroa sig över ungdomar på nätet. Själv är jag allt mer oroad över vuxna och lite äldre på nätet. När det sprids hat, artiklar utan ett uns av källkritik eller plumpa omdömen om andra människor, deras utseende eller företeelser i största allmänhet så är det inga ungdomar som sitter bakom tangenterna.

Jag ska ta ett litet, litet exempel från min egen sida på Facebook. Jag lagar mycket mat och lägger upp bilder på det. Låt gå för att jag är lite speciell i mitt val av kost, men man kan alltid lita på att det är någon som kommenterar att det inte ser gott ut, att det ser äckligt ut, att man inte skulle äta det. Mönstret är att de som skriver inte är några ungdomar, utan högst rimliga, vuxna människor som aldrig skulle drömma om att säga så till någon i verkligheten – men som inte kan hantera hyfs på nätet. 

Nu bryr jag ju mig inte så där förskräckligt om någon sur kommentar här och där, men det ett talande exempel. Det jag däremot har är en kanske lite galen idé. Istället för att vi vuxna pratar med unga om hur de beter sig på nätet, vad sägs om att ni går till dem och låt er istället. Min erfarenhet är nämligen att ungdomar är väldigt mycket bättre än sitt rykte, och att vuxna tyvärr ofta är motsatsen.

Kommunen på riskfylld vindkraftsfärd

Att fortsätta den väg som Koalition för Linköping slagit in på kommer bli en kostsam historia, just eftersom klimatnyttan per krona är så liten. De kalkyler som Hillerbrand (MP) själv hänvisar till visar att, om man väljer nyinvestering i vindkraft som strategi, så krävs investeringar på 6 500 000 000 kronor för att nå hela vägen fram. Det är pengar som inte finns, ens i botten på starka Linköpings kassakista.

Läs hela debattartikeln här: Corren.se

Första debattartikeln hittar du här: Corren.se

Videoklippet där jag förklarar affärerna hittar du här: Youtube.com

Ny Youtube-kanal: Christian förklarar grejer

Jag har funderat på ett vettigt sätt att på ett enkelt sätt förklara högriskprojektet kring vindkraft som koalitionen i Linköping – S, MP och L – är på väg att dra igång. Mycket pengar ska investeras och lånas för för att bygga något olönsamt.

Ungefär där föddes en idé, som kan vara bara pinsamt, men som ändå är väl värd att testa. Kanske hatar ni det, kanske älskar ni det. Hur som helst, jag ger er Youtube-kanalen Christian förklarar saker och del 1: Vindkraftbolaget och ”rivstarten” för klimatarbetet.

Corren skriver om det nya greppet med Youtube här: Corren.se

Klimatnyttan kan gå upp i rök

Vindkraften har blivit en osund besatthet hos Miljöpartiet. Lokalt är man villig att ge sig på högriskprojekt och nationellt driver man på för att svenskarnas pensionsmedel ska investeras i vindkraft. Oavsett om det är lokalt eller nationellt gäller dock samma verklighet – ingen vinner på att skattemedel inte satsas där de gör störst nytta, ekonomiskt och klimatmässigt. Det är dags att Miljöpartiet, tillsammans med sina koalitionsvänner Socialdemokraterna och Liberalerna, tar en paus från sin politik också på det här området och anpassar den till verkligheten.

Läs hela debattartikeln här: Corren.se

Moderaterna vill underlätta upphandling för lokala näringslivet

Inför valet var ett av socialdemokraternas viktigaste vallöften till näringslivet i Linköping  att underlätta för små- och medelstora företag i kommunens upphandlingar. Efter valet har man dock helt släppt sina löften och går snarare i motsatt riktning med fler och högre krav som utestänger det lokala näringslivet.

– En stor del av Socialdemokraternas  kritik mot Alliansen har handlat om att vi inte gjorde tillräckligt för att underlätta  för små och medelstora företag vid upphandlingar. När de nu själva har möjlighet att påverka backar de från sitt löfte, i  en av de kanske viktigaste frågorna för det lokala näringslivet, säger Christian Gustavsson, moderaternas kommunalråd i Linköping.

De förslag som Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Liberalerna  lägger fram i dag handlar snarare om att ställa högre krav på den som ska leverera varor och tjänster. Det gör det svårt för mindre och lokala företag att vinna avtal, eftersom de inte har stora organisationer som kan organisera praktikplatser eller lägga veckor på certifieringar.

– Från Moderaterna vill vi återuppväcka diskussionen om hur vi underlättar för det lokala näringslivet. Vi väljer att bokstavligt talat använda deras egna ord från den motion om att underlätta för mindre företag att delta vid offentlig upphandling som de drog tillbaka efter valet. Jag tar den som min egen och hoppas att de lyssnar på sina egna argument från 2012, avslutar Christian Gustavsson (M).

Läs hela motionen här: Motion Upphandling

8,4 miljader skäl för dig att bry dig om någonting tråkigt

Jag har i dag lämnat in den kanske minst publikfriande interpellationen någonsin i Linköping, men det finns 8,4 miljarder skäl till att den är viktig.

Som kommun förvaltar vi ett stort kapital, dels genom långsiktiga placeringar på 6,7 miljarder och pensionsmedel på 1,7 miljarder. Mycket kan sägas om dem, och det koncernupplägg som ligger bakom, men det är inte poängen denna gång. Istället handlar det om på vilket sätt dessa medel förvaltas.

Att förvalta så här stora belopp är nämligen ett stort ansvar, men är rimligtvis inte skälet till att någon engagerar sig politiskt. Vår förvaltning sker därför genom en defensiv strategi där delar av kapitalet placeras gentemot breda index. Syftet är att minska risken genom att inte placera i ett enskilt företags aktier, utan i en korg med många svenska eller globala aktier. 

Under de år som strategin gällt i Linköping så har det funnits en politisk enighet och facit av placeringarna har varit gott. I ett pressmeddelande från någon vecka sedan pratar dock miljöpartiets kommunalråd plöstligt om ”att möjliggöra direktinvesteringar” för klimatnytta vad gäller våra placeringar. Det oroar. Vad betyder det?

Jag tror inte att någon av oss vill göra placeringar i miljöskadlig verksamhet, men med en strategi som utgår från indexplaceringar är det svårt att välja bort enskilda bolag. Påbörjar man en sådan utveckling så oroas jag över att vi politiskt ska börja fatta aktiva beslut om vilka placeringar som ska göras, vilket jag ser skulle öka risken samtidigt som det ger ligger långt utanför vår kompetens som politiker.

Min interpellation är alltså allt en interpellation inte ska vara. Den är torr, komplicerad och svår att skriva om i media. Men det finns som sagt 8,4 miljarder att dra i nödbromsen och dra ut miljöpartiets planer i dagsljuset. För det finns skäl för dig som Linköpingbo att vara riktigt oroad och bry dig om någonting tråkigt.

Jag skriver av mig: Ingen har alla svar om flyktingkrisen

”I den ena ringhörnan finns partiet som låtsas som att det inte finns några flyktingar i Sverige. I den andra finns välmenande krönikörer som skriver att om vi bara ställer in julen så har vi råd att öppna gränserna. Nyår, påsk och midsommar lär också ligga risigt till. Det är de två ytterligheter som ges utrymme i debatten. Det de har gemensamt är att de är idiotiska, orealistiska – och att jag är trött på dem båda. Inte undra på att vi inte har kunnat föra en vettig diskussion om flyktingmottagandet.”

Om det skriver jag i dagens Corren: Corren.se

Riskabla investeringar

Grattis Linköping! De styrande sossarna, miljöpartisterna och ”liberalerna” ska starta ett nytt kommunalt energibolag. Det räckte liksom inte med att vi redan har kontroll över landets fjärde största energibolag. Det nya bolaget ska bara syssla med förnyelsebar energi – eller en jäkla massa vindkraftverk, för att tala klarspråk.

Är det inte märkligt att starta ett andra energibolag, tänker ni?

Det är en rimlig fråga, men svaret finns att finna i den riskfyllda affär man nu drar igång. Låt mig förklara det här upplägget så pedagogiskt jag bara kan:

Den styrande Koalitionen vill ta 100 mkr av kommunens förvaltade medel och stoppa in i ett nybildat bolag. Sedan belånar de bolaget så man har 250 mkr att köpa vindkraftverk för. Problemet är då bara att vindkraft inte är särskilt lönsamt. Vårt Tekniska verken flaggar redan för kommande nedskrivningar av värdet på vindkraft och klassar i sin treårsplan nya investeringar i vindkraft som ”inte företagsekonomiskt försvarbart”.

Vi tar alltså medborgarnas pengar, ökar hävstången genom att belåna dem och så köper vi vindsnurror som har ett lägre värde, genom nedskrivningar, när de väl är på plats. Som investeringsfilosofi är det onekligen inte särskilt bra. Och det är också skälet till att det får ligga i ett separat bolag. Man är helt enkelt – och med all rätt – rädda för att den här usla investeringen ska sänka det välskötta Tekniska verkens ekonomi.

Men klimatnyttan då, tänker ni?

Inte ens där finns det någon räddning för projektet. Ska man uppnå största nytta för klimatet finns det andra investeringar som skulle sänka utsläppen av koldioxid med upp mot 50 procent mer än det nya energibolaget. En utbyggnad av fjärrkyla är ett sådant exempel.

Men är det så farligt med hundra ynka miljoner, tänker ni?

Alla inblandade i det här projektet påpekar att det här bara är början. Miljöpartisterna pratar lyriskt om behovet av investeringar på 5-6,5 miljarder kronor! Alla andra skruvar på sig oroligt. Säkerligen av goda skäl…

Vad handlar det då om?

Det handlar om politik. Miljöpartisterna älskar vindkraft och det här är priset vi får betala för att S ska få ihop sin majoritet. De har fått släppa sitt krav på att lägga ned flygplatsen och att be SAAB att flytta, man har fått släppa sina krav på att återkommunalisera all verksamhet och man har inte egentligen fått inflytande över något centralt politikområde. Då ska de minsann ha sina vinkraftverk – om de så ska köpas för medarbetarnas pensionsavsättningar!

De så kallade Liberalerna verkar mest huka i bänkraderna, i hopp om att de inte ska behöva bli inblandade eller ta ansvar. Som i diskussionen om flyget. Eller om återkommunalisering av äldreomsorgen.